Använda konst och kreativitet

- för att ge röst åt kvinnors erfarenhet av det sexuella våldet

Min idé är att använda det konstnärliga uttrycket och den konstnärliga friheten för att ge röst åt kvinnors erfarenheter och upplevelser av det sexuella våldet och dess följdverkningar.
Därför vänder jag mig till dig.
Vågar du?
Även om det kan kännas lite obekvämt?


Mitt långsiktiga mål är att bidra till att:
- Göra det lättare för oss att hantera och prata om det som känns obekvämt. Särskilt värderingar relaterade till det sexuella våld kvinnor utsätts för.
- Göra det lättare för de kvinnor som utsatts och överlevt, att komma tillbaka till ett bra eller bättre liv.
- Göra det lättare för omgivningen att stötta den kvinna som drabbats.
- Minska antalet potentiella förövare, både på kort och framförallt lång sikt.


Mitt kortsiktiga mål är att:
- Använda konsten för att lyfta dessa frågor på ett sätt som skapar uppmärksamhet, debatt och insikt.
- Peka på att dessa problem finns i många olika kulturer.
- Kunna ge ett konkret stöd år kvinnor som drabbats.
- Skapa ett innehåll som kan användas av andra och att skapa samarbeten och projekt kring detta.

Projektet ska resultera i:
- 200 bilder och texter från Colombia och Sverige.
- Stöd för besökare i sin egen process
- Webresurs för konstnärer som vill delta
- Webresurs för samtalsgrupper i Sverige och Colombia
- Allt presenteras på svenska, spanska, arabiska och engelska.
- Presentationen sker på ett sätt som syftar till att väcka uppmärksamhet och ställa obekväma frågor.
Jag vill använda den konstnärliga friheten och skapa ett annorlunda och ibland kanske obekvämt tilltal. Konsten tillsammans med kvinnors egna berättelser om det sexuella våldet. Detta ska ske både i Colombia och Sverige.
Resultatet ska få människor att reagera och genom den reaktionen lyfta frågor och att belysa ämnen som handlar om våra egna värderingar, kring framförallt sexualitet och kroppen. Hur det påverkar makt, könsroller, relationer, beteenden och hur vi hanterar det egna ansvaret.
Oavsett om den som reagerar är svensk, syrier, colombian eller tysk. Det handlar i grund och botten om hur vi respekterar varandra. Det handlar om något så enkelt som mänskliga rättigheter! Om vårt förhållande till "den andre", och i det här till kvinnor.


Det är frågor och ämnen som är omgivna av vår egen skam, våra föreställningar och rädslor som får dom flesta av oss att antingen bli dömande, eller så blir vi tysta och tittar bort. Istället för att vara närvarande och ta de samtal och möten som behöver ske för att markera och för att en förändring ska kunna ske.

Dels handlar det om att påverka det som händer just nu och dels handlar det om att förändra och utveckla så vi ger våra barn och ungdomar bättre förutsättningar.

Här behöver vi vara många som hjälps åt - på olika sätt. Vi behöver våga vara obekväma. Förändringen börjar hos var och en av oss - och alla kan vara med.
Jag vill göra det på ett sätt som ger eko och som skapar diskussion och debatt. För att väcka, påverka och förändra. Inte bara här i Sverige eller Colombia, där jag har ambitionen att genomföra projektet. Därför skall texterna vara översatta till flera olika språk.

Utgångspunkten är kvinnan, eftersom det är kvinnor som är en överväldigande majoritet av dom som drabbas. Kvinnan utgör hälften av oss människor. Kvinnan är vår mamma och hon kan vara vår syster, vår dotter, vår partner eller du som läser. Kvinnans kön handlar i grunden om källan till livet och har under historien varit omgiven av myter, föreställningar, andlighet, men även skambeläggning, smutskastning, utnyttjande, våld och förnedring. Det berör oss alla, på flera sätt, oavsett om det kan kännas obekvämt. Kärnan i den del som är mitt bidrag till projektet är kvinnornas egna anonyma och personliga erfarenheter av det sexuella våldet, och där varje kvinna är med på ett "vaginarts-sätt" - som du ser i de bilder som finns på dessa websidor.

"Utöver det, finns ambitionen att göra mer tillsammans med andra."

Utöver det, finns ambitionen att göra mer tillsammans med andra. Enskilda personer, grupper, organisationer och institutioner. Den röda tråden är det konstnärliga uttrycket och de egna erfarenheterna och upplevelserna. Vissa som jag redan börjat prata med och andra som jag ännu inte kommit i kontakt med. Kanske är det du?

Jag vill ha med många, olika perspektiv och ett av de konkreta resultaten är att skapa en resurs, bl a på nätet, där en av de viktiga målgrupperna är ungdomar och verksamheter som framförallt har ungdomar som målgrupp (t ex lärarutbildningar, skolan, offentlig verksamhet och ideella organisationer). Kärnan i detta är kvinnors anonyma och personliga upplevelser, det konstnärliga uttrycket och det direkta tilltalet - utan omskrivningar eller försök att göra det lite bekvämare, enklare eller smidigare. Ett övergrepp är ett övergrepp och enda sättet att komma förbi de dimridåer som skam och rädsla skapar är att gå via den personliga upplevelsen och att utgå från sig själv och sina egna reaktioner och känslor.

Projektet
100 vaginas from… har redan inletts så smått i Colombia där jag själv är född och nyligen tillbringade 6 månader. Nu är jag tillbaka i Sverige där jag levt nästan hela mitt liv, för att finna former för en mera långsiktig och strukturerad verksamhet. Och jag hoppas att du vill vara del av detta, på det sätt som passar dig.

Jag vill understryka att detta inte specifikt handlar om Colombia, eftersom problemet finns i hela världen, även om det kan ta sig olika uttryck beroende på olika kultur och historia. Men Colombia är tyvärr en bra början. Där håller den drygt 50-åriga konflikt som pågått, på att avslutas, och där finns en vilja från omvärlden - bland annat från Sverige - att ge ett stöd åt fredsprocessen. Och det sexuella våldet mot kvinnorna har lyfts fram särskilt.

Frågeställningarna är liknande överallt. Övergrepp, skam och stigmatisering känns likadant - oavsett var vi är födda. Vi är alla människor och vi fungerar i grund och botten på samma sätt. Eländet finns här i Sverige, såväl som i Japan, Syrien, Colombia och i Pakistan. Och den långsiktiga och stora förändringen som måste ske, börjar hos oss var och en av oss.

Redan nu kan du välja att
stödja detta genom ditt eget namn. Eller så kanske du finns i en sammanhang där detta skulle kunna utvecklas till ett konkret projekt, som till exempel en utställning, utbildningsmaterial eller studiecirkel eller…